- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
146

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

stranden, hvilket dock icke synes mig vara så färskt
som detta. Jag tror icke, att vi behöfva vänta på dem.

- Låt oss rida framåt, - sade Hans. -
Beifran de der träden hördes bullret, och se bara, der står
ju en elefant. Halt, vi vilja iakttaga honom en stund;
det är en präktig kamrat, och jag tror, att han måste
ha ett halft dussin till i sällskap. Vi måste ha dem
alla, Victor, det blir således arbete nog för i dag. Ha!
hörde du skottet? Vare vänner ha följaktligen äfven stött
på elefanter. Se bara, djuret har hört skottet och blir
oroligt.

Den aflägsna knallen hade verkligen förorsakat en
rörelse bland elefanterne, hvilka hastigt samlade sig
kring anföraren och skyndsamt skredo framåt.

- Skada, att vi icke först kommo inom
skotthåll, - sade Hans. - Vi. måste söka hinna om dem,,
och då elefanter hafva dålig syn, kunna vi kanske
förblifva obemärkte.

Hans och Victor redo framåt i den af elefanterne
tagna rigtningen och efter kort tid fingo de sigte på
hela hjorden, som med högt upplyftade snablar stod
under några akasior för att vädra den annalkande fienden,

- Nu, - sade Hans, - måste vi nedlägga en
elefant, innan de blifva alarmerade. Ännu känna de
icke den fara, i hvilken de sväfva, det är endast skottet,
som de icke kunna förklara för sig. Sannolikt ha de
ännu aldrig blifvit jagade, eljest hade de efter den
första förskräckelsen icke åter sa hastigt gjort halt. Vi
vilja binda hästarne vid dessa träd och smyga oss fram
till fots; sedan kunna vi åter följa efter till häst.

- Så snart anföraren fallit, skola de andre icke
veta, hvad de skola taga sig till, - sade Victor.

- Ja, om anföraren måste vi framför allt för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free