Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Jag inpreglade emellertid hela scenen noga i mitt minne
och återvände derpå till Grahams Town.
»Nästa dag uppsökte jag bodens egare och berättade
honom, hrad jag sett.
»Om "den skurken ännu en gång visar sig i min
bod, låter jag genast gripa honom. Det är ju vid
dödsstraff förbjudet att sälja ammunition åt kaffrerne.
»Han har också kämpat emot oss, sade jag, det
kan jag svära på.
»Han måste vara en desertör, sade krämaren, ty
han hade en militärisk hållning.
»Någon tid senare gick jag en gång ut för att
skjuta trappar, när plötsligen desertören och spionen
mötte mig på en skogsväg. Han var beväpnad med
en enkelbössa och tycktes se sig om efter vildt. I min
ifver glömde jag helt och hållet, att han kunde hafva
en skara kaffrer bakom sig och ropade till honom: Ni
är en desertör och spion åt kaffrerne, ni måste följa
mig till Grahams Town.
»Jaså, jag är en spion, sade karlen, och hvem för
djefvulen i våld är då ni?
»I det han sade detta, märkte jag, huru han spände
hanen på sin bössa och vände pipan emot mig.
»Sank bössan eller jag skjuter, sade jag.
»Nå så skjut! ropade skurken, i det han höjde
bössan och sigtade på mig.
»I nästa ögonblick small hans skott, men jag hade
i sista stunden hoppat åt sidan, och kulan hven förbi
mig. Karlen sprang sin väg som en hjort, men han
hade en öfvad jägare bakom sig, och efter några steg
hade min kula sträckt ned, honom. Jag lät honom
ligga och bragte underrättelsen till Grahams Town. En
skara drog ut, men liket var redan plundradt på vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
