Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu lefva af afkastningen af sin hjord. Ynglingen skall
då använda sin tid till att odla ett visst stycke jord,
skaffa sig föda genom Jagten och vakta sin hjord, utan
att vara utsatt för nöd eller näringsbekymmer. Ett
dylikt lif kan man med fog kalla ett naturlif. Han
vistas åtminstone tolf timmar dagligen i fria luften och
har i följd deraf att glädja sig åt en ytterst kraftig helsa.
Vi vilja nu jemföra denne unge mans dagliga
sysselsättningar med de hundradens och tusendens bland
de civiliserade folkslagen, hvilka födas i samma
lefnadsställning.
Ynglingen har afslutat sin uppfostran och måste
nu sjelf förtjena sitt lifsuppehälle, då hans föräldrar
icke varit i stånd att förvärfva mera, än som åtgått
till barnens underhåll och uppfostran. Den unge mannen
lyckas vinna anställning i en affär. Affärslifvet är en
ständig täflingskamp, en kappränning efter rikedom, och
endast den, som anstränger sig till det yttersta, kan
skydda sig för att gå under. En på detta sätt i lifvet
utkastad ung man förer ungefär följande lefnadssätt:
Han stiger tidigt upp och efter en i brådska intagen
frukost begifver han sig skyndsamt till den rökiga staden.
Han ilar direkt till affärslokalen, i hvilken en solstråle
hör till sällsyntheterna; han arbetar i denna lokal ända
till qvällen och kommer i mörkret tillbaka till sin bostad
för att gå till hvila. Dag ut och dag in, år ut och
år in samma enahanda, till dess han slutligen som man
icke duger till något annat, icke intresserar sig för
något annat, och till och med hans förströelser blifva
en del af affären. Det är sällsamt att tänka, att kanske
på samma ställe, der ett så konstladt lefnadssätt föres,
våra förfäder gladt sig åt den största frihet, innan Cesar
lärt dem att bekläda »sin genomstungna och målade hud»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
