Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kompetenslagstiftningen i Tyskland.
Av Rikshantverksmästare W. G. Schmidt.
Riksekonomiministern har i
samförstånd med riksarbetsministern och på
basis av lagen angående den nuvarande
organisationen av det tyska hantverket av
den 29 nov. 1933 utfärdat en »andra» och
»tredje förordning angående det tyska
hantverkets nu pågående organisation».
Under det att man i den andra
förordningen fastställt bestämmelser angående
ledareprincipen vid hantverkskamrarna,
innebär den tredje förordningen, att
hantverksbreven nu bli lagligen introducerade
med nödiga övergångsbestämmelser.
Sedan det tyska hantverket under gångna
regeringar och statsformer fört en
långvarig och fruktlös kamp, har dess önskan
om att »det stora kompetenbeviset» skall
införas nu äntligen blivit tillfredsställd.
Fr. o. m. nu är mästareprovet den
principiella förutsättningen för att ett
hantverk får utövas. På detta sätt kommer det
att i framtiden blott finnas sådana
självständiga hantverkare, som genomgått en
ordnad lärlingstid med vid dess slut avlagt
gesällprov och därefter motsvarande
gesälltid, som avslutats med avläggandet
av mästareprov.
I denna regleringsåtgärd framstår ånyo
med oförtydbar klarhet den djupa
förståelse, som från den nationalsocialistiska
ledningens sida kommer vårt yrke och dess
önskemål till del, då dessa våra
önskningar äro berättigade och ägnade att vara
till folkets bästa i sin helhet. Vad som
under årtionden av partivälde och
parlamentarismen icke kunde genomföras, har
nu blivit till verklighet.
Historisk återblick.
Genom förordningen av den 18. 1. 1935,
vilken utan tvivel måste anses ha historisk
betydelse för hantverket, har en under
nära 100 år fortgående utveckling
kommit till avslutning. Om man går tillbaka i
hantverkets rättshistoria, kan man
fastställa, att striden om det s. k. stora
kompetensbeviset snart tog sin början, efter
det att näringsförordningen av 1869
utfärdats. Denna näringsförordning hade som
bekant — med utgångspunkt från
libera-listiska principer — givit hantverket en
nästan obegränsad näringsfrihet, därvid
man fullt medvetet brutit med hantverkets
genom århundraden nedärvda
institutioner och rättsnormer. Detta räckte
emellertid icke länge, och man insåg, att detta
rättstillstånd måste bli rent av ödesdigert
för hantverket, ty redan efter kort tid
visade sig följderna av denna då först
påbörjade utveckling: »Gesäll- och
lärlingsväsendets upplösning och
degenere-ring» å ena sidan och »den bristande
tekniska och kommersiella utbildningen hos
flertalet hantverkare» å den andra.
Hantverket har också i anslutning härtill sedan
denna tid haft två huvudfordringar:
yrkessammanslutningen och det stora
kompetensbeviset. Till en tillfredsställande och
slutgiltig lösning av dessa frågor kunde
man dock ej komma, trots att hantverket
gång på gång gjorde nya framstötar, då
lagstiftarne — fångna i liberalistiska
tankegångar — icke vågade att draga ut
konsekvenserna helt utan försökte
avhjälpa saken med större eller mindre
eftergifter. Härigenom har hantverksrätten
fram till den nationalsocialistiska
revolutionen blott kunnat skrida framåt stegvis,
och dess omorganisation måste givetvis
bliva full av luckor, så länge de
nyregle-rande bestämmelserna blott voro att avse
såsom tilläggsförordningar.
Sedan hantverkets strävanden att
återställa sin gamla yrkesorganisation från
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
