Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Spegels Lefnadshistoria och Praktiska Verksamhet - 4. Spegels verksamhet som hofpredikant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 35
det jäktande lifvet i fält och den fosterländska entusiasmen
stegrade hans anspråk på sig själf, och värmd af konungens föresyn
och gillande, fullföljde han sina ämbetsgöromål med oegennyttig
verksamhetslust. Visshet om gehör skärpte Spegels sträfvan att
öppet och frimodigt förkunna sanningen. »En rädd Präst», säger
han i en af sina predikningar coram Rege, »är så mycket vslare
än en rädd Soldat / som hans strijd är myckit förnämmare än then
andras. Then Menniskian som wil Prästen skal smekia för honom /
wil aldrigh at GUdh skal omwända honom». Den samvetsgranne,
manligt pröfvade konungen visste att värdera hans kraftfulla,
personliga predikan. Konungen var den uppmärksammaste och
tacksammaste af Spegels åhörare, och långa tider efter en åhörd
predikan förde han sig till minnes och kunde återgifva hofpredikantens
ord. Ofta lät han afskrifva Spegels andliga tal, och tack vare
detta åtgörande finnas ännu i behåll icke mindre än fem volymer
predikoafskrifter för hofvets räkning, hvilka från Gripsholm
öfverförts till Kongliga biblioteket.
Inom denna Spegels predikolitteratur från skilda tider, hvars
sammanfattande behandling tillhör ett annat sammanhang, må
endast en enda anföras: Ett affbrutitt Oliwe Lööff / eller Fåå och
eenfaldige Betrachtelser om then Hugneliga Friden / Huru han
är förlorad/ och kan igen vpsökias. Denna predikan på
allhelgonadagen 1675, som Spegel höll inför konungen på Jönköpings slott,
är ett utslag af hans alltigenom fridsälskande tänkesätt och lägger
i dagen riktningen af det inflytande, han kom att utöfva på
konungen. »Ingen förnufftigh må neka» — säger han här — »at thet icke
är högnödigt förswara sin rätt / men thet hcemställer iagh alle
rättsinnige Christnes omdöme / om man medh Krijg och Swärd kan
främia och hägna Rätten / och så skillia een Saak at ingen thera
parten skeer förnär; Hwilket om thet skeer/ så skrijder man
vthom Rätten / och man kan intet wänta at man hafwer tå GUdh
medh sigh. Swärdet hafwer twänne Eggar/ men intet öga; Och
när man begynner föra thet i handen/ kan man neppeligen see
hwad skäligt celler obilligt är / och fast man secer thet / kan man
doch neppeligen stanna och hålla sigh in om the Grentzor». Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
