Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Spegels Lefnadshistoria och Praktiska Verksamhet - 4. Spegels verksamhet som hofpredikant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 39
vid riksdagen i Halmstad. Verket är en krönikeartad
dagshistoria från svensk synpunkt, nedskrifven under det omedelbara
intrycket af hvad som passerade. Bristen på objektivitet och
affilning är i ögonen fallande men låter väl förklara sig däraf, att
Spegel gjort sin uppteckning, icke för offentligheten utan blott af
rent personligt intresse och till konungens tjänst, i hvars ägo
Spegels manuskript stannade. Där händelserna icke helt
referatmässigt äro hopade på hvarandra, har hans nit att trösta, egga och
äfven undervisa konungen gifvit skildringen färg. Danskarnas
skrytsamma uppträdande förlöjligas, och han håller sträng räfst med
rykten och notiser, som äro förklenande för den svenska
vapenäran, ty han är öfvertygad om, att man i krig ofta uträttar mera
med avisor, än man kan göra med vapnen. På »Pineser Ön» måste
de vara passerade »desse horrible evenemens», som danskarna
funno för godt att utsprida. Svensk redlighet och handlingskraft
utan öfvermod finner han i motsats härtill personifierad i den
unge konungen, hvars tidsfördrif äro dagligt bekymmer, men hvars
tapperhet aldrig sviktade. »Man hafwer uti Tyska kriget förundrat
sig öfwer Konung Gustaf Adolfs stora vigeur, at han, omskjönt
han hade en stark och resig kropp, kunde utstå så margfalligt
arbete, stadigwarande fatigue och snart onaturligt wakande; men
det war större under, at Hans Kongl. Maj:t, som war ändå så ung
och af en så tendre Constitution, förmåtte uthärda äwen detsamma
och i så långan tid» (sept. 1676). Som själasörjare gläder Spegel
sig också öfver konungens stora fromhet och andakt vid
gudstjänsten och öfver att han ådagalade »et sådant sit sinnes
temperament, at ingen kunde utaf Hans Maj:t märka någon blödighet,
omskjönt så många onda tidender och händelser woro dy nogsamt
kunnige, ej eller kunde man se någon otjenlig lust, der dock månge
Regenter äfwen som Kejsar Honorius fordom, pläga mera bekymra
sig om sin egen wällust, än om hela Rikets skada» (dec. 1675).
De braskande loforden och parallelerna ur världshistorien
framgå ej af lågsinnadt kryperi. Spegel brukade icke konungens
förtroende till egennytta. Snarare må man hålla honom räkning
för att han under Karl XI:s redan nu starka misstro mot sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
