Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Spegels Lefnadshistoria och Praktiska Verksamhet - 5. Spegels verksamhet på Gotland. Rudera Gothlandica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Josef Helander.
fanns gifven i Sverige redan från den prosaiska krönikan under
Karl Knutsson och i all synnerhet från den landsflyktige
ärkebiskopen Johannes Magni Historia de omnibus Gothorum Sueorumque
tegibus. Därtill kom Gotlandslagens sagohistoriska bihang —
»(iutasagan» — och muntliga sägner, hvilka utvecklades genom
(illägg från de många tvifvelaktiga förtäljarena af de germanska
folkens tidigare öden. Den massa fakta, han samlat, framställas i
tämligen osmält form. Intresset knyter sig till den ifver, med
hvilken han söker öfvertyga läsaren, att det historiska förloppet måste
vara sådant, att det kastar all forntidens glans öfver Sverige. Den
mesta kraften är förödd pa detta. De senare delarna äro helt
referatmässigt nedkastade och göra intryck af blott materialsamling.
Den tredje och sista boken är endast en afskrift af de acta, han
hopsamlat på Gotland.
Spegels verk inledes af ett företal till konungen, däri han
framhäfver dennes moraliska ansvar för sitt folk, ty »ljka som
Regenterne hafwe warit sinmade, så hafwa jemwäl Undersåtarne sig
anstält», och deras exempel är lika eftertraktadt och gängse som deras
mynt. Konungen bör därför med sin dygd visa undersåtarna hvad
dygdigt och rättvist är och genom befrämjande af sedlighet och
andlig odling förvärfva åt riket en varaktig egendom. sThet är een
wilfarande inbilning, at Regenter mera behöfwa stridsamme än
lärde män, at it Swärd gör them större tienst än alla Pennor, och
at Palladis oliv-grenar äre för ringa til at fläta iblant Bellonæ
Palmer».
Studier äro de fridsamma konster, genom hvilka ett rike
blifver berömmeligt, och ingen behöfver bättre veta och förstå mycket
än den, som skall döma om allt och alla. Visheten hos en ädel
och förnäm person lyser såsom en smaragd uti skönt guld. Därför
bör en sådan genom goda råd och nyttiga studier alltjämt föröka
sina insigter i de vetenskaper, som anstå honom. De största konungar
ha varit de lärdaste. Men under det mångahanda lärdom, som
stjärnkunnighet eller de döda språken, äro monarken till föga gagn,
finner han den bästa källan för mänsklig erfarenhet i historien,
som berättar den sanning, andra ej drista sig till att säga. »Nestor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
