Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Spegels Lefnadshistoria och Praktiska Verksamhet - 8. Spegels deltagande i det kyrkliga organisationsarbetet under Karl XI: anordnandet af rikspsalmboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. [17
mens väsende och uppgift såsom en kyrklig lifsyttring af väckande,
varnande och stärkande betydelse. Detta med predikan
gemensamma pedagogiskt uppbyggliga element låg den tidens män så
varmt om hjärtat, att tanken på psalmen såsom en själfständig
konstskapelse allt för ofta förlorades i traktan efter en nästan
slafvisk bibeltrohet. God var den psalm, som styrkte till gudaktighet
och andakt, äfven om icke orden voro »på konstwis swarfwade»,
bäst den psalm, »som gudelighet /art och konst hafwer». De
talrika psalmförfattarne, präster, »politici uthi theras ungdom» och
andra, fylldes af sträfvan att konstnärligt behärska ämne och
språkmaterial och forma sin gudstro i klangfulla verser, men i
brotlningen mellan hymnisk inspiration och kallt ortodox
kommittécensur kom den estetiska synpunkten till korta, ty psalmen var i
främsta rummet till, icke för att klinga väl i öronen utan för att
menigheten enligt Spegels ord måtte »siunga Herranom i sina
Hiertan».
Detta sitt ändamål att vara de olärdes religionslära fyllde
psalmen i rikt mått. De gamla psalmernas stundom knaggliga
versar och otympliga, hjärtefromma ord gåfvo menigheten enkla
uttryck för dess egna religiösa instinkter, dess egen andakt och
evighetslängtan. Prästerna klagade ofta öfver att bibelkunskapen var
långt ifrån tillfredsställande. Men i psalmboken kände sig hvar och
en hemmastadd. Under arbete och hvila, i helg och söcken voro
de gamla psalmerna folkets trogna följeslagare, af dem tog man
uppmuntran och tröst i anfäktningarna, och med psalmens ord
sammanfattade man sina lifserfarenheter. Denna psalmbokens
karaktär af en framför andra populär folkbok och på samma gång
en »kyrckiobok» kräfde ett hänsynsfullt aktgifvande på att
genom densamma icke några rättrogenheten eller samkänslan och
andakten störande element måtte införas i församlingen. Men
prästerna ryggade allmänt tillbaka för att »propria auctoritate»
gripa sig an med den ansvarsfulla utgallring och systematiska
bearbetning, som var nödvändig för att göra det ymniga nya
materialet i fullt mått liturgiskt användbart. Hågkomsten af de
missöden, som drabbat ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus vid hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
