Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Spegels Lefnadshistoria och Praktiska Verksamhet - 9. Spegels verksamhet som biskop i Skara. Jubelfesten 1693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 143
af biskop Scarinus i Växjö, som besökte Skara för att öfvervara
Omoenii likbegängelse. Denne Assverus befanns emellertid vara
så fullkomligt utblottad på insikter i kristendomens
hufvudsanningar, att han icke kunde redogöra för de enklaste barnafrågor och
än mindre förstod att åtskilja och undervisa om trons artiklar1.
Efter ransakning inför ett consistorium extraordinarium,
bestående af ärkebiskopen, Spegel m. fl.2, miste Assverus sin
prästerliga värdighet. Att detta fall af råhet och oförstånd icke var
enastående framgår allt för tydligt däraf, att domprosten Petrus
Laurentinus, då Skara konsistorii förklaring afläts, åberopade som
försvar för Assveri ordination, att denne vore väl så god som många
andra, hvilka varit missiverade inom denna kyrkoprovins. Under
intryck af dessa sorgliga missförhållanden lät konungen utfärda en
cirkulärskrifvelse till rikets biskopar och superintendenter med
befallning att noggrant ransaka om alla prästers lärdom, duglighet
och välförhåällande, på det att de män, som icke voro skickade till
predikoämbetet, måtte därifrån aflägsnas, och inga andra ordinecras
till präster än de som vid vederbörlig examen ådagalagt
tillfredsställande kunskaper3.
Den föga hedrande uppmärksamhet, för hvilken
prästbilduningen inom Skara stift sålunda gjordes till föremål, var för Spegel
en gripande erinran om vidden af det ansvar, som hvilade på
honom, och allvaret i de uppgifter, till hvilka han kallades. Hans
egen erfarenhet af tillståndet i stiftet och prostarnas berättelser
ådagalade, att bristen på dugliga präster, med hvilka i synnerhet
kyrkoherdetjänsterna kunde besättas, var så kännbar, att de med
bekymmer måste eftersökas, och många hade i förtid blifvit
förordnade till kapellaner utan att äga vare sig de kunskaper eller
den predikoförmåga, som borgade för tillfredsställande resultat af
deras verksamhet. Ej heller de moraliska betingelserna för en
rätt prästerlig verksamhet voro alltid för handen.
1 Jfr Kongl. bref den 17 februari, konsistorii rapport den 4 mars (ur
protokollen) och Kongl. bref den 15 juni 1685.
2 Kongl. bref den 6 april 1685.
3 Kongl. bref den 15 juni 1685.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
