Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 11. Spegels ord "Til Poesiens rättsinnige Elskare". Några grunddrag af hans estetiska åskådning och dess tillämpning på den episka dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 195
kunde med trygghet göra räkenskap för dess användning.1
Försvaret låg i den nyttiga undervisning, som var diktens nerv och
kärna. Poesien blef för honom en viljans och tankens
verksamhet, stundom af hardt när samma art, som då han med stöd af
gamla dokument nedskref en historisk utredning.2 Det konstnärliga
intresset fick ofta stå tillbaka för krafvet på sanning och realitet.
Hans ande var tämd och tuktad och nedtyngd af allmännyttiga
idéer och schematiska sanningar. Fantasiens fjärilsgestalt med
solstänk på vingarna snärjde sig fast i denna exakta, af dogmer
genomspunna hjärna. Traktan efter det nyttiga och påtagligt
verkliga kom honom att reflektera sönder den spröda ingifvelsen, och
idéer, som i sig buro stor poetisk lifskraft, ha genom
detaljbelastning och det reflekterande i framställningen mistat sin fägring.
Åfven sina världsliga smådikter3 disponerar han oftast under
formen af ett resonnemang. Han inskjuter docerande parenteser och
tillåter sig att under fortlöpande dikt förklara och utlägga
betydelsen af en använd bild. Misstron till den egna diktaringifvelsen
förbjöd honom att taga en sak enkelt och låta allting gälla för
hvad det var. Ädla afsikter och upplånade regler fyllde stroferna,
så att diktarens eget individuum trängdes åt sidan. Spegels
medvetande hade icke öppnat sig för erfarenheten af en ingifvelse,
som inifrån utvecklar sin skapande ymnighet efter egna själfstiftade
lagar, ty synpunkten var icke diktens frihet utan formöfningen och
det etiska mål, hvars tjänande medel den var. Den poetiska
själfständighetskänslan var för litet utbildad hos de karolinska
1 Jfr fol. 8 sid. 278, 433, 434, Växjö.
2 Jfr t. ex. Spegels uttalanden rörande hans stora diktverk öfver konung
Karl XI, hvilket enligt hans egna ord var skrifvet »icke med någon konst utan
med sanning». Fol. 8, sid. 114, Växjö.
3 Till större delen otryckta och delvis glömda finnas i bibliotekens
handskriftsamlingar åtskilliga världsliga dikter af Spegels hand. Dömda efter de
synpunkter, han själf uttalat, torde de ha varit att betrakta ungefär såsom
lekfulla infall, hvilka komma och gå utan att någon söker att hålla fast dem.
Men för belysningen af hans diktarindividualitet äga de ännu sitt värde. Som
emellertid dateringen af flera dessa smådikter är högst vansklig och andra
bevisligen tillhöra en senare period af hans lif, torde denna samling — inclusive
Horologium Regium — lämpligen upptagas till granskning vid redogörelsen för
hans senare lefnadshistoria och diktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
