Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 13. Guds Werk och Hwila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 223
ralistiskt noggrann och efter dåtida begrepp tillförlitlig som en
lärobok. Men för oss synes det hända underliga ting i hans värld,
ty det sjuttonde århundradets naturalhistoria medgaf andra
möjligheter än vår. Bland fiskarna, hvilkas större arter utgöras af
Hwalfisken, Skilpaddan, Walrusen eller Haaf-Oxen, then ludne
Siälhund m. fl., upptages äfven en figur, hvars namn försiktigtvis
icke angifves:
Hwad troor man om then Fisk som uthi Hafwet brenner /
Och alla Garn och Näät försichtigt unnanrenner /
Så framt the ej med Konst af Qwinno-Håär beredas /
Ty tå så låter han sig fångas och förledas:
Hur mången fräkker Man / then elliest Berg kan bryta
Fär see thet samma Garn kan all hans Kraft beknyta
Dy måä ej OQwinfock nu sin Swaghet så beklaga
It Qwinno-Haär kan meer än tu par Oxar draga. (Sid. 193.)
Denna beskrifning har han egenhändigt inflickat i manuskriptets
sista redaktion, där han med känsla af det långtrådiga sökt införa
ett och annat mera spännande moment såsom detta eller om
hycnan, hvilken skiftar kön en gång om året. Öfver hufvud hämtar
han sina mest underliga historier från vattenregionerna. Vid en
af Skottlands sjöar växa ankungarna på träd, till dess de äro
flygfärdiga. Hjorten, som dricker ur bäcken Cephiso, blir snöhvit.
När fårahjordarna läppja ur Cerona brunn, bli de svarta som
mårdar, under det källan Xantus färgar dem röda. Efter dessa och
en hop lika underliga historier tillägger han helt trohjärtadt:
Men iag försäkrar thet at iag ej något dichtar. (Sid. 112.)
Mothugg af allvarligare art har eftervärlden gifvit Spegel i
fråga om Copernicus, hvars villomening — försäkrar han i
marginalen — »blifwer med ögonskeenliga Skiäl förlagd». Denne
Copernicus
Han blef af Soolens Glantz och Månens Strålar blanka
Så wilder at han ej kan sina Sinnen sanka /
Så Hufwud galen at han talar uti Yrsla /
Och Herculs Klubba wäl betarfwas til hans Styrsla;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
