Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 16. De allmänna dragen af Spegels psalmlyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 301
Men låt migh som ett liusens barn / | Och lijkwäl mycket gäller.
See och vndwika alla garn / Ty bör migh Flitelig Nyttia dagen /
Som Satan för migh ställer: Höra Lagen / Som kan lära
Ja / låt migh aldrig glömma bort/ | Thet som länder til tin ähra.
At min lifstijd är ganska kort /
Men Spegel står icke ensam och oupphunnen på detta
område. Den andens flykt och glödande poetiska stämning, som fyller
den medeltida julsången »THen signade dagh som wij nu här see»
(n:o 354), hvilken i Sw. och G. Psb. förändrats till en morgonpsalm,
uppnås icke af Spegel med hans tunga gedigenhet och kärlek till
kyrkliga realiteter. Endast i sina bästa aftonpsalmer n:o 375—378
äger han motstycken till den vackra psalmton, som utmärker
Laurentius Jonæs öfversättning från Kohlross »MIn Gudh och Fader käre»
(n:o 355), eller öfverträffar han genom frihet i utförandet och
storhet i anläggningen Samuel Columbi aftonpsaulm »NU hafwer
thenna dagh» (n:o 370). Af Spegels elfva psalmer inom denna
grupp äro sex en mer eller mindre trogen omklädnad af tyska
original, men han har förlänat sin öfversättning en starkt
personlig prägel.
Vid nedskrifvandet af sina kyrkliga sånger lät Spegel sig mera
vägledas af sin stora naturliga begåfning och fromhet än af den
genomförda beräkningen att göra psalmen till en konstprodukt.
Kompositionen är vanligen föga invecklad. Han sjunger ut sin
fromma hänförelse med omedelbar inspiration och en ständigt
målande träffsäkerhet men utan många tecken till estetisk
afsiktlighet. Ofta känner man, huru ingifvelsen växer under psalmens
gång och riktas inåt till en böneton, hvars djupa och allvarliga
andakt dock ej alltid kan dölja det bristande fullföljandet af det
tema, som från början låg honom i sinnet. Idéutvecklingen i
särskildt de äldre psalmerna företer större svaghet än de merendels
vackra detaljerna, men strofernas ordning låter sig endast på några
enstaka ställen omkastas utan att psalmen förstöres. Som
typiska för hans utveckling till större klarhet och konstnärlighet kunna
jämnställas de båda lidandespsalmerna Sw. 186 och G. Psb. 158.
Den förra om 33 strofers längd är ett slags tidigare utkast, rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
