Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 16. De allmänna dragen af Spegels psalmlyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 303
Vår äldre protestantiskt didaktiska psalm sade helt
anspråkslöst ut sin undervisning i konstlösa, bildfattiga satser, ofta sträfva
som den valkiga näfve, hvari psalmboken hvilade. Men under
flitig bearbetning skärptes den nationellt hymnologiska litteraturens
stilegendomligheter till allt större rikedom och klarhet.
Stormaktstidens språkvårdande ifver ägnade sig äfven åt psalmens formella
utprägling till konstprodukt. Samuel Columbus och Arrhenius,
Ollon och Swedberg m. fl. uppmjukade bildspråket och inlade däri
mera värdighet och andakt. Spegel äger på detta område en
central betydelse. I drastiskt målande färgrikedom, i uttryckens
smidighet och precision och i förmågan att snabbt karaktärisera trädde
han, ehuru stundom uppnådd eller öfverträffad, i det hela framom
sina samtida. Hans psalmfraseologi återspeglar den lifskraftiga
karolinska tidens kärlek till det åskådliga och öfverflödande, men
med bevarande af folkmessighetens friskhet och spänstighet och stor
förtrogenhet med det bibliska kraftspråket. Korta, slående bilder
återgifva elastiskt en biblisk tanke i ny form, som då han t. ex.
i G. Psb. n:o 278 skildrar den högfärdige:
Tu äst jord och måste blifwa | Dödh och födzel giör oss lika;
Jord / som tu äst tagen af; Gack och til the dödas been /
Vppå jorden mån tu lefwa / Sök ther vth the arm’ och rika /
Vthi jorden blijr tin graf: En förnähm och en gemeen.
Tu äst aska / stofft och mull / Gack til waggan se och lär /
Vthaf slemm och stygghet full; Om thet barn som ligger ther /
Ibland slemm tu måste swäfwa; Och så stilla meenlöst sofwer /
Hwad wilt tu tigh tå förhäfwa ? Medh sigh förer gull och håfwor.
Ty så lät tigh eij förföra : Hwad wilt tu förthenskull braska /
Ingen skiön af pärlor är; O tu arme mull och träck1
Eij kan namnet ädel giöra; Som äst idel stofft och aska:
Eij then prächtig kläder bär. O tu snöde maskesäck 1
Dräng och herre / arm och rijk Äst tu doch en matkemaat:
Blifwa här hwar annan lijk. Måtte så wäl bära haat
Alle wij på jorden äre/ Til tin högfärd / och förfäras
Vthaf Jorden namnet bäre. At tu skalt af mahl förtäras.
Tidens gammaltestamentliga bibelåskåädning uppenbarar sig
också här, och Judafolkets historia lämnar honom talrika exempel
och paralleler, som i G. Psb. 255, 9:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
