Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
HÅRDA TIDER 4
Mannen, som i utförsbacken gick efter
kärran med lump, hoppade plötsligt upp på lasset,
smackade åt hästen, och så satte brunte sina styfva
ben i flinkare rörelse för att hinna undan kärran,
hvilken altmera ökade farten i backsluttningen.
Nedanför backen ett kärr med djupa svarta diken
i myllan på ömse sidor om vägen och en liten
bro som förde öfver en skogsbäck. Här tog brunte
igen vid med sin säfliga hvardagsgång och
viftade endast ilsket på sin tofviga svans, när
forkarlen af gammal god vana pliktmässigt
snärtade åt honom med piskan. Herre och häst
för-sjönko hvar i sin värld, den förre med pipsnuggan
i munnen lungt utsträckt på måge öfver all
lumpens osnygghet, den senare i skridt framför
lasset med hängande underläpp, öronen "vresigt
bakutstrukna och ett uttryck af tålamodets
passiva energi öfver sin raggiga varelse.
Det var en vårvinterdag fram i Juni år 1867.
Vinden kom bitande kall från nordost, jagande
stora ensamma snöflingor, som blefvo liggande
osmultna i kärrmarken. Forkarlen lät sin
inåtvända slöa blick irra ut öfver det stela
landskapet, som ännu icke antagit den minsta skiftning
af grönskande lif, trots att solen gick upp bakom
skymassorna redan klockan tre om morgnarna och
höll hela natten ljus som en lätt skymning. Våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
