Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRDA TI DKR
25
tisk duglighet bära upp. Småsinnet och
egennyttan, tadelsjukan och illviljan krympa ofrivilligt
ihop och blygas inför den omedvetna själsadeln,
och lycksökeriets jagdyrkan finner ingen
reson-nansbotten, ingen relief att ställa upp det lilla
jaget emot och sola det i afundens beundran.
Pastoralstämningen var fylligare än någonsin,
försäkrade kapten Thoreld häradshöfding von
Blume, när de efter kvällsvarden med ingredienserna
till en bål genom trädgården drogo ut till platsen
för midsommaraftonens lusteld. Gamle krigsrådet
hade icke orkat följa med ungdomen utan gått
till hvila efter ett parti schack med den ryska
öfversten. Denne hade naturligtvis förlorat
partiet, icke alldeles uteslutande af artighet, utan äfven
något litet i följd af toddarna, suparna till
kvällsmaten och scherryn till dessären.
Nu gick han och rotvälskade med fru von
Blume’ mycket pratsam och förnöjd, höjande
krigsrådet till skyarna och jämförande Kotkais med
de bästa adelsgods i Lillryssland, där han
tillbragt sin ungdom. Han gick så långt att han
erkände finnarne som en nation »non pareil» som
hans karaktäristik utföll. Men då unge student
Mannersköld begynte bevisa att han kanske själf
var finne, när alt kom omkring, blef han sårad,
gestikulerade ifrigt, slog sig för sitt ordensprydda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
