Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRDA TIDER
37
att en person, som isolerar sig eller går sina egna
vägar, äfven inom det stora samhället alltid blir
betraktad med skefva ögon och att endast den, som
låter sina dygder vägas och förstås af en och
hvar, kan räkna på medhåll, medan den, som af
blyghet eller stolthet icke kommit i gunst, aldrig
har några goda sidor, som hela världen kunnat
konstatera. Det är en förolämpning, som man
tillfogar sina närmaste, när man går sin egen
vägderas lof förutan. Huru mycket större blir den
ej i en liten kamratkrets med disciplin och
tradition !
Löjtnant Thoreld hade nästan ofrivilligt, i den
mån hans individualitet utvecklade sig, isolerat
sig och lefvat sitt inre lif för sig. Hans
blaserade och satiriska ton äfven i de viktigaste frågor
hade först gjort honom till ett slags orakel, i
synnerhet bland de yngre kamraterna, men i
längden värkade hans antagna eller värkliga
öfverlägsenhet frånstötande, emedan han tydligen intet
behof hade af vänner. När så hans sista
kärlekshistoria hotade att befrynda gardeskåren med
teatern, blef hans auktoritet vacklande. En person
med Thorelds inbundenhet bar uppå något som
han icke kunde yppa! Och nu, när hans
afskedsansökan kom så oförväntadt, gick det med ens
upp ett ljus äfven för hans älsta vänner. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
