Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
HÅRDA TIDER
vardt att fru von Blume efteråt räckte fram sitt
glas för att klinga med honom och såg honom in
i ögonen med en stum bön om tillgift för det lilla
missförståndet, hon genom sin ifrighet varit
skulden till. Kaptenen svarade genom att kyssa henne
på hand, men efter dessären bjöd han fröken
Louise sin arm och ledde henne rakt fram till
pianot i salen, där man skulle dricka kaffet. Han
bad henne sjunga någon af sina visor, hälst
Topelius’ Sylvia sånger, och när hon efterkom det
utan motsägelser, fick kapten Thoreld slutligen
upp sin pastoralstämning, log blidt från länstolen
bredvid fru von Blume, och slog med handen
den långsamma takten till Sylvias vackraste sång.
Varmt som aldrig förr smekte han den ljusklädda
unga sångerskan med blicken, och när hon ett
par gånger under sången uppsnappade den,
förundrades hon öfver dess uttryck, och en lätt
rodnad bredde sig vackert öfver hennes kinder långt
nedåt den smala finhylta halsen.
Kapten Thoreld blef icke riktigt sig själf mera
den eftermiddagen. Han var frånvarande men blid,
så blid att elakheten kunnat misstänka att han
druckit för mycket vin till middagen.
När familjen von Blume mot aftonen satte
sig upp i sin vagn, lät kaptenen sadla sin ridhäst
och följde dem åt en half mil. På hemvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
