Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRDA. TIDER
59
som var smed. Det var också drängens egentliga
fack, för hvilket han hade mest lust. Hans
handt-värksskicklighet var så stor, att järnvägsarbetaren,
efter att ha sett några prof på den, utan vidare
lofvat skaffa honom utmärkt anställning i kronans
tjänst, med utsikt till godt lefvebröd för all fram {+-+}
tid vid statens järnvägar.
Tavastländingen tvekade naturligtvis, tvekade
länge och väl. Men vilkoren voro för lockande,
och en vacker dag infann han sig hos kapten
Thoreld med mössan i handen och förlägen min.
Hvad det var om?
Jo, han hade nu funderat tillräckligt. Han
skulle taga plats som smed vid den nya
järnvägsbyggnaden, och kapten skulle, jämte all tack frän
drängens sida, få lof att se sig om efter en annan
torpare till nybygget. En sådan stod nog att fäs,
sedan han gjort undan det tyngsta arbetet för
efterföljaren.
Kaptenen lofvade honom stora lättnader om
han stannade kvar, men när tavastländingen en
gång fattat ett beslut, kan den onde själf icke
rubba det.
Dessutom ligger äfventyrslusten på lur äfven
hos den tryggaste linhårige backstugusittare, och
järnvägen med dess buller och tusental arbetare
spelade honom i hågen som något vidunderligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
