Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häeda tider
63
sluten för, ty gossarna i trakten hade hon nog af
allihop, — nog af dem och af deras dumma
anspelningar! Nej, de skulle fä se, att hon gick
deras näsor förbi och valde sig sin gosse på annat
håll! Och då skulle de ångra sig, när de fingo
höra, hvad de gått miste om och hvad den gosse,
som hon valde sig fick i hemgift. Men om
skvallret och elakheten skulle hon då icke bry sig det
minsta, ty den som skrattar sist skrattar bäst.
Hon gick i djupa tankar, när en skramlande
kärra körde in på gården. I den stod en lång
karl upprätt och hade byxorna nedstoppade i
blänkande nya stöfvelskaft med breda röda
saffians-ränder. Han stod med den ena handen i sidan,
ungefär som kaptenen brukade, när han var ute
och såg efter arbetet, med den andra skötte han
tyglarna. I kärran hade han ett bylte med kläder
och i munnen en extralång pipsnugga, hvars
mässingsgrannlåter dinglade honom ända ned på
bröstet. Äfven han passerade skottlinien utan den
minsta aktningsgärd åt de skarpa ögonen innanför
fönstret, men det var bara för han var
nykomling på Herrö. Han såg på den vackra flickan en
smula öfvermodigt, men bondchevalereskt utan like.
— Är kaptenen på Herrö hemma? ropade
han vårdslöst och höll hästen inne med den ena
handen, den andra höll han i sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
