Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I io
hårda tider
het hade hon aldrig sett hos en tjänstsökande.
Han var väl ändå, när alt kom omkring, en bonde
med hemman, som kom till kaptenen i
trävaru-affärer, eller också en stockuppköpare med
tusental mark i den flottiga plånboken i barmfickan.
I bägge fallen var han icke att förakta, och hon
såg i en blink, att han ingen ring bar på vänstra
handens ringfinger. Hon ändrade ton i ett nu
och ropade efter honom, att kaptenen var hemma
i sitt arbetsrum, dörren till höger i tamburen.
Den upplysningen var onödig, ty nästan i
detsamma upptäckte österbottningen de skarpa
ögonen, som voro fästa på honom genom
fönstret midt framför, och han förde ofrivilligt
handen till mössan, utan att den rörelsen åstadkom
någon blinkning i de stränga ögonen bakom rutan.
Österbottningens säkerhet höll på att
öfvergifva honom, trots att han förde handen till
barmfickan och kände där sin läderpung med hela
trettio mark i sedlar och några silfverslantar
därtill. Den förmögenheten hade han förvärfvat dels
med lumplasset, dels under sin två veckor långa
arbetstid på Kotkais, där det brådaste arbetet nu
tagit slut och därifrån han blifvit uppsagd i gån
Han hade genom en besynnerlig ödets nyck
undgått att hamna på de talrika lönnkrogarna nära
den nya järnvägsbyggnaden, och därför kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
