Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I io
hårda tider
känna honom på pulsen en smula, när han skulle
infinna sig i arbetsrummet. Kanske var det
mannen, som han behöfde!
Strax därpå skrapade ett par grofva stöflar
på mattan utanför dörren, och österbottningen
trädde in med en min så helt olika den han haft
utanför på gården, att det smått ryckte i
kaptenens munvinklar under de uppstrukna
mustascherna. Det märkte österbottningen och blef litet
förvirrad. Han anade genast att kaptenen åsett
hans ankomst, och han bäfvade smått för
resultatet af sitt besök. Men vid första ord kaptenen
sade till honom kände han sig trygg igen. Så
vänligt nedlåtande var tonfallet, om än det gömde
en liten smula skrattlust, som sårade Kalle Pihl.
— Nå, — det är ju österbottningen, som förde
lump till pappersbruket, sade kaptenen
igenkännande.
— Jaha. Jag är Kalle Pihl.
— Och hvad vill du?
— Det är just ingenting annat än för att fråga
om arbetsförtjänst. Med hästdagsvärke, förstås.
— Jaså. Ar det slut nu med förtjänsten på
Kotkais ?
— Jaha, det är det.
— Nå, vi ska se till; — det fins väl alltid
något göra för en duktig karl, tänker jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
