Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ilårda tider
ligen? Ja, — hvarför? Ingen hade ju tvingat
honom därtill! Nu harmades han själf åt sin
otroligt kortsynta lögn, som han kommit med bara
för att vara kaptenen i lag och jämna
framgångens väg för sig. Hvad skulle han nu göra? Gå
till kaptenen och bekänna altihop? Nej, — det
skulle falla sig alldeles för löjligt, han kunde ju
rakt inga skäl uppgifva till sitt handlingssätt. Nej,
han måste noga hålla undan sitt prästbetyg eller
helt och hållet förstöra det och skylla på att han
tappat hela papperet. Men då blef han utan de
papper, som han just skulle hålla i ordning, och
kunde när som hälst bli hemförpassad som
lösdrifvare. Det hade han ingen lust att utsätta sig för.
Men så hade kaptenen lett så menande, när
han talade om att en torpare bör vara gift, att
där bestämdt legat någonting under det leendet.
Hvad kunde det väl annat ha varit än just hans
möte med den sturska och vackra flickan på
gården utanför kaptenens fönster? Åh — jaså,
— jaha! Det var således meningen med
kaptenens tal om klara papper! Jaja, — det var alt
en vådlig historie han ofrivilligt gifvit sig in på,
och Gud ensam visste huru det skulle slutas.
Just när han var på väg att falla i sömn,
efter det han noga gömt det farliga prästbetyget
på sig, gick en idé upp för honom, en djärf idé,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
