Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
hårda. tider
upp en dörr och flyttade träkärl. Hans
bekännelse trängde sig alt högre upp mot läpparna ju
närmare han kom boden, och han blef hälften
rädd för sina tankar, hälften vek öfver den vackra
Annas närhet, säker på att hon under tårar skulle
falla honom om halsen och tacka honom för att
han afslöjade det bedrägeri, i hvilket hon ovetande
insnärjts.
När han satte sig på tröskeln, såg Anna sig
häftigt om och blef alt annat än behagligt berörd.
Hon tyckte att österbottningens sätt var altför
underligt, och hans oklara ord hade hos henne
väckt den tanken att karlen var sinnessjuk. Och
det fans ingenting, som hon var så rädd för som
galna människor.
Hon närmade sig försiktigt dörren med sitt
mjölkspann, litande på att i nödfall med sin egen
styrka bana sig väg ut, om han hotade henne.
För att afleda hans uppmärksamhet frågade hon:
— Hos hvem är det egentligen han är i tjänst
nu ? — Hon hade glömt österbottningens namn och
använde tredje person som tilltalsord.
— Jag är med en ingeniör, som undersöker
bärgen här i trakten, och i dag ha vi herrskapet
från Kotkais med oss, svarade Lehtimaa
stillsamt, glad ät att hans bekännelse uppsköts ett
ögonblick. — De ha kommit förr att fånga kräf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
