Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
ilårda tider
högre uppe kom norrifrån. Han såg med en
bekymrad blick åt det molnlösa himlahvalfvet
och sade med en suck:
— Komma vi öfver den här natten utan
frost, så kunna vi sända en tacksamhetsadress
till ärkebiskopen!
Det var den enda satir han lät undfalla sig
om regeringens åtgörande, och den förskaffade
honom ett förstående och gillande löje från kapten
Thoreld, men en förebrående blick från hans fru.
Hon kunde icke lida dylikt skämt med kyrkans
myndigheter, och hon hade ett svar på tungan
men sväljde ned det för kaptenens skull.
Så gafs det order till uppbrott, och ungdomen
gick ut för att samla ihop kräfthåfvarna. Då
gjorde händelsen att kapten Thoreld blef vittne
till huru fröken Louise skulle balansera på en
spång öfver en liten bäck, som föll ut i ån. Hon
sträckte ut armarna liksom efter hjälp, ty stången,
som hon i vanliga fall anlitade att stöda sig med,
hade nogon af de andra lämnat på motsatta
stranden, och hon måste taga sig fram den
förutan. Flera gånger gjorde hon om försöket utan
att väga gifva sig ut på de två smala stammarna,
som ledde öfver bäcken, ty hon hade slutligen
en mängd kräftor i en korg, som försvårade hennes
manöver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
