Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
hårda tider
sig emot stenarna, hvilket han leende nekade till,
fast han med sin näsduk stillade blodflödet ur ett
skrubbsår på handen.
I stället för att värka nedslående, muntrade
det lilla äfventyret upp både sällskapet och
kaptenen. Hade han släpt henne i bäcken, — ja, då
hade skrattet klingat helt annorlunda i hans öron.
Den ende, som icke rätt hjärtligt tog del i
munterheten, var ingeniören. Han fick icke klang i
sitt skratt, fast han log så munnen stod i rynkor
långt uppåt kinderna. Han harmades åt att icke
han själf gjort försöket bättre, där han stått helt
nära henne, men han hade icke kunnat öfvervinna
sin blyghet, — det var ett alldeles för djärft sträck
att taga henne om knäna, som han icke skulle
vågat för sitt lif.
Om en half timme var det lilla sällskapet
redan långt nedanom Uramo ström, deras flata
ekstockar gledo långsamt fram på det spegelstilla
åvattnet, där dimmorna redan begynte sitt luftiga
spel i den kyliga kvällen. Öfver skogsbrynet i
nordost steg fullmånen upp, stor och blank, och
det lofvade bli riktigt romantiskt. Fröken Louise
kröp samman till ett bylte af schalar i den ena
af båtarna, tyst af förtjusning öfver dagens
äfventyr. Alen ingeniören, som satt vid årorna i hennes
bät, lät aflösa sig af Lehtimaa, tog upp ett samtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
