Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håhda tider
— Det är väl inte frost öfveralt häller, sade
kaptenen och såg i detsamma att brons ledstång
var alldeles hvit. Genom dimman höjde sig solen
långsamt, blek som om äfven den varit frostbiten,
och beredde sig att fullborda förstörelsevärket
med sina heta rötmånadsstrålar. När de åkte
uppför backen på andra sidan dalgången, sågo
de den redan boija sin strid med dimmorna,
underhjälpt af en liten kry morgonkåre, som
sopade alt djupare tag i den hvita ullen. Här
blottade den en åkerteg, där en ängslapp, och
under täckelset låg marken glittrande hvit i
morgonsolen.
Nära gården passerade de ett torp. Vid
grinden stod torparen barhufvad, i bara byxorna
och skjortan, med en knippa rågstånd i handen,
hvilka han hemtat i åkern tätt vid landsvägen.
Kaptenen lät giggen stanna.
— Nå, huru är det? frågade han smått
darrande på rösten.
— Det är som det kan. Godmorgon, herr
kapten! Det är som det kan.
— Fruset?
— Fruset! svarade han lakoniskt och räckte
kaptenen rågstånden. Med en lätt tryckning bröt
han af de stelfrusna axen; — de voro alldeles
islupna, infattade som i kristall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
