Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11årda tider
147
öfver rationel hjälp, men fru von Blume tog så
ifrigt parti emot honom, när de en gång under
höstens lopp träffades på Kotkais, att han undvek
nöden som samtalsämne, medgaf att han iclce
hade det rätta medkänslosamma hjärtat — och
gaf bort på hemvägen ett tiotal mark till mötande
tiggare.
Fröken Louise, som älsklig, småfundersam
och barnslig rörde sig bland fattigdomen utan att
rätt fatta hvarken orsaken till eller storleken af
landets nöd, hade fått en speciel person på sin
anpart, hvilken hon antog sig med ett sjuttonårigt
flickhjärtas hela gränslösa välvilja. För öfrigt
bryddes hennes hjärna smått af allehanda tankar,
som hittils varit henne främmande, men nu
ofrivilligt trängde sig på. Hon fann det en del
orättvist i grunden, att de själfva hade det så
bra, medan hundratal medmänniskor ströko kring
landsvägarna och svulto.
Nå, — det var Guds straffdom, som kommit
öfver landet, och den skulle de tåligt fördraga.
Hvad henne själf vidkom fördrog hon den utmärkt,
likaså tyckte hon det als inte gick någon särdeles
nöd på föräldrarna, morfar, kapten Thoreld,
ingeniör Halidén och alt herrskapsfolk, som hon käncle.
Men när de alla påstodo, att hela landet led nöd,
så ledo de väl naturligtvis också, fast de kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
