Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1iahda tidelt
obesådda åkrar, läggande torp i lägervall och
småhemman öde. Deras innebyggare sökte sig
skydd mot hunger och köld på annat håll,
gaddade sig samman i byarna för att icke svälta
ensamma, och de allra fattigaste gåfvo sig ut på
långvandring från dörr till dörr. Järnvägsarbetare
afskedades i hundratal och med sina små
besparingar från sommaren hyste de in sig i byar och
backstugor nära arbetsplatsen. Den som icke
hade familj, såg vintern jämförelsevis lungt emot,
men alla hoppades de pä en tidig vår med snabb
snösmältning, rägn och klar sol, som i en hast
skulle taga lcälen ur den frusna jorden och åter
göra backarna mjuka för spadtagen. Då skulle
de upptaga sitt arbete igen, breda smör på sitt
bröd och se framtiden hoppfullt emot, glömska af
öfverståndna lidanden och klokare i sina
beräkningar för nästa gång arbetslöshet, köld och
hunger skulle öfverraska dem.
Det bästa med den tidiga vintern var att
dess kalla luft dödade myriader smittämnen, som
fostrats i de hoppackade människomassorna kring
järnvägen, och som redan gifvit sig’ hotfullt
tillkänna i löpfebrar, täta sjukdomsfall och några
dödsfall. Men ännu hade arbetarne den finska
naturens sega motståndskraft, ännu fick ingen
epidemi öfvertaget i kojerna och jordbarackerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
