Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 22
hårda tider
fall inga gränser, och hans tro på sin goda tur
var orubblig.
Nu, när vintern kom, hade han icke allenast
sin täppa besådd, utan äfven fem tunnor god råg,
utom litet korn och hafre, i sin bod. Och det
var en hel förmögenhet i nuvarande förhållanden.
Kalle Pihls samvetsagg blefvo tystade af de
tydliga bevis Gud gaf honom på bevågenhet, och
han for under hösten två gånger med sin bästa
kärra och sin vackra hustru Anna till kyrkan,
både för att visa sig bland de besutne och för att
gengälda den Högste en del af sin
tacksamhetsskuld.
Under sina funderingar hade han kommit
fram till torpet, stjälpte af lasset framför dörren
till det lilla fähuset och beredde sig att föra brunte
in i stallet. Då syntes hans hustru en smula
orolig i stugdörren och bad honom skynda sig in,
där var någon, som ville tala med honom. Kalle
Pihl fick litet hjärtklappning, men lugnade sig
genast, spände hästen ur redet, förde den in i
stallet och gick först sedan med långa säkra steg
in i stugan.
Där satt Lehtimaa helt utmanande högst uppe
på hedersplatsen vid bordsändan och såg ut som
om han icke tänkte lämna den så snart. Han
log emot värden och frågade nedlåtande huru det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
