Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2Ö
håkda tider
och slippa att vända sig- till rättvisan, som alltid
hade så många omvägar och kostade så mycket
pängar, utom att han instinktmässigt hyste en
förfärlig respekt för att på något vis komma i
beröring med den.
Han fann än på en järnvägsarbetare, än på
en annan, som sett Kalle Pihl i hans hemsocken,
men ingen hade någon lust att blandas in i
processer, ty process skulle det naturligtvis bli af.
Och en sådan stackare som Lehtimaa hade föga
utsikt att kunna betala vittnesmålen. Dessutom
var det högst osäkert att han skulle vinna
någonting på en rättegång, utan kanske tvärtom själf
stoppas i fängelse för sin prästbetygshandel. Bland
lösdrifvarne fans det också folk, som kunnat tjäna
till vittnen, men deras papper voro alltid
bort-slarfvade, och de vågade visst icke gifva sig i
kast med den höga rättvisan.
Lehtimaa gick omkring som en skugga utan
rast och ro och pratade så osammanhängande att
folk på allvar började anse honom sinnessvag-.
Då kom slumpen honom plötsligt till hjälp,
just när hans förtviflan var som störst. En dag
träffade han på landsvägen nära
järnvägsbyggnaden en trasig kvinna med tre små barn. Hon
talade österbottnisk dialekt, och i brist på bättre
gaf sig Lehtimaa i lag med henne. Efter tio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
