Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 22 HÅRDA TIDER
att han endast fiek tre mycket förvånade blickar
och ett hjärtligt: — gå din väg, karlstackare,
efter du får det! från Anna.
Lehtimaa såg på henne med en blick så full
af sorg, att hon ett ögonblick tyckte synd om
honom. Sedan gick han stillatigande sin väg,
lämnande den andra kvinnan kvar att öfvertyga
Anna. Men han hade knapt hunnit utom synhåll,
förrän hans lifliga tankar åter togo ihop med ett
nytt sätt att vinna torpet och Anna, ty denna
gång måste ju hennes ögon bli öppnade.
När han gått, blef kvinnan med de tre barnen
stående på gården, medan Kalle Pihl och Anna
gingo in utan ett ord till dem. Hon satte sig på
stugtrappan i den kalla morgonen, tog sina barn
i famnen och värmde dem. Om en halftimme
kom Kalle Pihl ut i fårskinnspäls, beredd att gå
till skogs med sin yxa.
— Hvad gör du här ännu? sade han och
stötte till henne med knät.
— Jag väntar på bröd åt dina barn och din
hustru.
— Men jag känner dig inte.
— Förskjut inte dina egna, det straffar sig!
— Jag har inga egna utom min hustru därinne.
— Är du inte Kalle Pihl då?
— Nej, men man kallar mig så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
