Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårda tider 22 1
Nej, man hade intet arbete att gifva bort åt
främmande folk.
Hvad skulle hon då taga sig till under väntan?
Hm — ja ...! Man kastade forskande
blickar på henne, — hon såg ut att vara modigare än
tiggare brukade och hade kanske sett bättre
dagar. Och så ville hon så bestämdt tala vid
kaptenen. Man försökte forska ut hvad hon ville
honom, men det blef fåfäng möda. Hon bara
frågade om hon nödvändigtvis igen skulle gå den
långa vägen tillbaka till järnvägsbyggnaden med
sina små för att om ett par dagar vara här igen.
Det var ett hårdt göra att bära den yngste dit
och dän inom så kort tid.
Omständigheterna voro bevekande,
inspektören var en ömsint människa, och hon fick
arbete med att karda ull i hans kök, medan hennes
barn lekte med katten i köksvrån. Det gjorde
de i två dagar, och den tredje kom kapten
Thoreld hem.
Han tog en lång middagslur och efter den fick
Johanna företräde ensam; barnen måste hon lämna
hos inspektörens, det gick icke an att släpa dem
upp i herrskapsrummen. Så stod hon, halft
bländad af prakten i vestibylen, framför kapten
Thoreld i hans arbetsrum, och kaptenen sade:
— Nå, — du har något viktigt att tala om?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
