Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håkda tider
187
som för hennes skull stält så illa till för sig
själf.
Lehtimaa, som af torparen blifvit uppsagd
till flyttning från sin potatiskällare, förde en
bekymmerfull tillvaro. Det var redan öfver en
vecka sedan han skilts från Johanna, och ännu
hade intet bud nått honom att deras utsikter
ljusnat. De första dagarna hade han sofvit bort
i en lada, där han gjort sig något så när drägligt
i höet, men så tog hans brödkaka slut, fast han
spart på den till det yttersta, och hungern blef
honom öfvermäktig.
Han bar på sig hela den återstående resten
af sitt försvunna välstånd, den ljusa rocken, som
tillhört häradshöfding von Blume och som fröken
Louise med känslosam välvilja tillegnat sin
protegé, ett bar byxor, som ännu höllo ihop omkring
grofva och smutsiga linneunderkläder, en ljus
sommarmössa och ett urval mörka trasor lindade kring
nedre delen af benen och kring fötterna i stället
för skoplagg. Halsen var bar, och han försökte
förgäfves värma sig genom att slå upp den
eleganta bonjourens lilla nätta sammetskrage, som
skriade mot den öfriga kostymens elände.
Han lcom fram ur ladan med sin yxa på
axeln, ruggig af höstrån och ängsull, som fastnat
vid honom under hans långa sömn, och såg sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
