Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiåeda tider
211
och ett tjugutal vittnen voro instämda. Men
likafullt tycktes allmänna åklagaren icke riktigt nöjd
med de förnämsta vittena, som han haft
uppkallade till enskildt samtal. Ty utan att Lehtimaa
för sin egen del bekymrat sig om att skaffa
några vittnen, hade ett hemmansfolk ifrån byn
anmält viktiga vitnesmål på Lehtimaas alibi.
Samma natt mordet inträffade, hade han i lugn
och ro sofvit sina tio timmar på ugnen i deras
stuga i sällskap med deras rotehjon. Det var ett
afgörande bevis för hans oskuld, tyckte de, och
det sjuttioåriga rotehjonet hade själf instält sig
för att föra sin sofkamrats talan.
Det uppstod ett sorl af afsky och nyfikenhet,
när domaren ropade upp dubbelmordmålet, och
Lehtimaa skulle föras in från sin skrubb genom
den folkfylda mörka farstun. Man hörde på
afstånd rasslet af tunga järnbojor, de skramlade
alt tydligare, och icke ett ord sades i tingssalen.
Känsliga bondkvinnor ryste ihop vid det hämska
ljudet, och Lehtimaa gjorde en entré mera
värk-ningsfull och skrämmande, än han någonsin trott
sig i stånd till.
Domsalen var fullpackad af folk. Främst den
lille runde domaren i högsätet, fryntlig och
humoristisk, med leende, rynkiga ögon bakom
guld-bågsglasögonen, något litet döf och afsigkommen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
