Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårda tid kl:
215
henne. Det hade skett omedelbart som
själfför-svar; — kanske egentlig-en för att hon skrikande
sprang undan och bad att han icke skulle mörda
henne. Han kände sig ofta skyldig, när han
tänkte på henne, och i sina oklara föreställningar
om sitt uppträdande för domstolen var det hans
afsikt att erkänna detta. Denna afsikt hade gifvit
honom godt samvete ända hittils.
Nu stod han plötsligen ansikte mot ansikte
med domaren, tankarna flögo oordnade omkring
i hans hjärna, som aldrig utmärkt sig för klarhet,
rotegubben hade väckt hans hopp, här var ingen
tid att besinna sig. Samvetet är ett besynnerligt
ting. Midt i de orediga tankarnas virrvarr kom
Lehtimaa ihåg en mängd detaljer från
mordnatten, som han tänkt noga öfver i fängelset,
och alla dessa detaljer voro hoppingifvande för
honom.
Det enda tydliga beviset mot honom var hans
yxa, som han glömt på Uramo efter mordet, men
den hade han icke häller märkt på något vis,
och den var lik alla andra yxor i trakten.
Själf-bevarelsedriften gaf honom en styrka, som han
icke känt af på länge, och alla hans tankar togo
med den drunknandes förtviflade grepp fast om
den gamla gudomliga missionen. Om Gud ville
att han skulle gå fri, så var det orätt af honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
