Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
HÅRDA TIDER
Lehtimaa hade slutat tänka, han väntade bara
att den onde skulle fara af med honom genast,
men när det icke skedde, sade han efter orden
mekaniskt med skälfvande röst så otydligt, att
allmänna åklagaren och nämden kommo närmare,
och domaren tog om altsammans för att han skulle
säga det tydligare. Just när han under fullkomlig
själsfrånvaro kommit så långt att han skulle lofva
bort sin själs salighet, var det som om Gud med
ens tagit all hans styrka af honom. Han blef
alldeles tyst och dödsblek och vacklade,
fingrarna gledo från bibeln, fångknektarna togo i
honom för att hindra honom att falla, och framför
honom stod allmänna åklagaren i sin uniform och
sade med blixtrande, skadeglada ögon:
— Aha! Där ha vi dig nu, menedare!
Lehtimaas fantasi, som alltid varit liflig, hade
drifvits till sin spets under domstolsförhandlingarna,
och han var nu nära att svimma. Inom tio
minuter hade han bekänt altsammans med låg och
matt röst, sittande på en stol, fasthållen af
fångknektarna och omgifven af en krets nyfikna
ansikten.
Efter hans bekännelse föll domen öfver den
halfdöde brottslingen pä halshuggning och stegling
för uppsåtligt dubbelmord, förmildrades genast
till lifstidsfängelse och skulle underkastas Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
