Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 2
HÄRDA TIDER
Fru von Blume hann gifva sina sjuka
medicin, hon hann trösta sina små med utsikter att
de till kvällen skulle fä något extra godt, hon
hann leda generalrepetitionen på teatern, och hon
hann glömma att någon desinfektion aldrig egt
rum på gården, fast tyfusepidemien nu låg pä
lur i halmboden strax utanför.
Hon trodde nästan på själarnas desinfektion,
hon. Endast man icke var rädd, och bara man
insåg omöjligheten att alldeles undvika beröring
med smittan, så var man desinficierad nog.
Smittan låg ju så godt som i atmosfären. Det bästa
medlet för dem, som fruktade döden, var att als
icke vistas i atmosfären!
Hela bygden borde i så fall lagts under
karantän. På en mils afstånd från Kotkais hade
man nära den nya järnvägen måst inviga en hel
ny kyrkogård endast för järnvägsarbetare, hvilka
i hundratal stupade för tyfusfebern efter endast
några dagars sjukdom. Den dåliga födan gjorde
sitt till, och hvarje vecka for sockenpastorn en tur
till den extra begrafningsplatsen för att läsa Guds
ord öfver de stora gemensamma grafvarna i
sandbacken vid landsvägen. Ännu i dag ser den
resande där en tät småskog, som vuxit upp ur
den pestsmittade marken, täckande hundrade den
nya finska kulturens fattiga offer, hvilkas namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
