Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRDA TIDER
22 1
frisk och okonstlad och rüdkindad, med alla sina
möjligheter outvecklade, slumrande, och kapten
Thoreld fick klarare för sig än någonsin det
träffande i poeternas liknelser om en ung
flicka och en rosenknopp. Men ännu var hans
beslut icke fattadt. Den gamle ungkarlen, som
så många gånger i sitt lif burit ett afgörande
röjande ord på läpparna och som så många
gånger sväljt ned det af tvekan, sväljde det denna
gång af ett visst rörande medlidande, af fruktan
att göra illa och desillusionera. Det förekom
honom grymt att taga denna tyllfjäril i vingarna
just nu, och när han efteråt log åt sitt poetiska
blödsinne, var fjäriln flugen honom ur händerna
stämningen öfver och den lefnadsvise resonnören
framme.
Så mycket hade han märkt, att fröken Louise
als icke hade något emot honom. Hennes blickar
kunde söka upp honom och sedan hastigt och
ertappadt vändas bort igen, när de mötte hans.
Nå ja, — om flickan hade aldrig så litet smak
och förstånd och icke var kär på annat håll, så
måste han ju betydligt öfverglänsa alla andra pä
den här landtliga balen.
Kapten Thoreld tog häradshöfdingen under
armen och förde honom in i herrummet, drack
honom till i ett glas punsch och fick en förstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
