Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 HÅBDA TIDER
— Åh! Ni önskade någon yngre, någon som
inte hade mitt förflutna, — någon som inte hade
. . . mitt rykte! undföll det honom hastigt.
Fru von Blume skulle svara, men de
mötte i detsamma några af gästerna, hon såg
undvikande på kaptenen och sällade sig till dem.
Han följde dem tigande i två minuter, kastade
sedan beslutsamt på sitt hufvud och gick bort utan
ett ord. Men under den sista valsen dansade
han med fröken Louise så länge och så häftigt,
att hon helt yr lät sig föras till sin plats efteråt
och sade med en dallring i rösten:
— Hvad ni ännu dansar bra vals, kapten
Thoreld!
Den naiva repliken hade kunnat såra en
känsligare fåfänga än kaptenens, men han förstod den
dolda öfverraskningen därunder och sade leende
med ett varmt tonfall:
— Det fins sådana märkvärdigt barnsliga
farbröder, fröken Louise!
Efter den valsen var det som om fjäll fallit
ifrån fröken Louise’s ögon. Tänk, hvad han såg
prydlig och elegant och ståtlig ut ändå, den gamle
kapten Thoreld! Och hon gick med en förut
obekant känsla af stolthet förbi de andra flickorna,
det var som om kaptenen med några ord lyft
henne högt öfver alla hennes barndomsvänner till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
