Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lIÅltDA TIDER
2.59
i landets kultur, och hoppades att det äfven skulle
lända honom till gagn, när ånghästen om något
är skulle frusta förbi hans gästfria dörrar.
Talaren kände sig helt stolt öfver sin sista
hög-stämda och lyckade tournyr på talet, ämnade
fortsätta med ännu några ord, men beherskade
sig och beslöt att låta den sista väl funna frasen
vara kronan på värket.
Man drack kaptenens skål i botten, och så
talade värden till alla gästerna, som så älskvärdt
infunnit sig för att behedra hans lilla
ungkarlstillställning. Han sade vackra ord till de höga
ämbetsmännen, men glömde icke de lägre. Hans
tal var nästan demokratiskt, om icke välviljan för
de yngre haft en sådan tydlig diplomatiskt
fraserad prägel. Han berörde i förbifarten de dåliga
tiderna och hoppades landets nöd snart skulle
taga slut. Så kastade han om och uppmanade
alla att vara glada och visa att man icke lät sina
friska sinnen nedslås af hopplösheten utanför. Den
vändningen trängde sig ofrivilligt på honom som
en reminiscens frän välgörenhetsfesten pa Kotkais,
och han omsatte den -— icke utan en liten inre
blygsel — pä sin egen fest.
Musiken spelade fanfar på fanfar, alt flera
talare togo ordet, kyparne svettades, a la
glace-jöklarna smulto ned i hvitgula och röda ström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
