Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRDA TIDER
22 1
Kaptenen skylde bemötandet pà
häradshöf-dingens naturliga nedstämning och oro och
frågade om han icke ville föra blomsterkorgen och
tokayerflaskan in till sin fru med en varm,
deltagande hälsning från honom.
— Ja . . . svarade von Blume tvekande, —
men jag tror att det icke bekommer henne bra
nu under hennes feberfantasier. Det är bäst att
lämna henne i fullständig ro.
Svaret kom så kärft, att kaptenen studsade
ånyo. Han mönstrade igen von Blume och tog
med mildt våld hans hand. Det for en tanke
genom hans hjärna att fru von Blume i sin feber
fantiserade om deras sista samtal, och att hon icke
var nöjd med hans uppträdande därefter. Han
tryckte handen varmt och frågade:
— Hon är illa stämd mot mig, — hvad? Och
hon vill inte veta af mig?
— Du gissar inte alldeles orätt.
— Gå då in till henne med mina blommor
och säg att jag väntar hennes tillgift och vänliga
hälsning här utanför! Jag hade ett samtal med
henne senast, hvilket hon missförstått, och bed
henne att icke fatta mig orätt!
Det var ett slags behof hos kaptenen att
ställa sig väl med den sjuka.
Häradshöfdingen betänkte sig ett ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
