Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 HÅRDA. TIDER
friaste människa skattat sitt lif för de fattigas väl.
Hon var ett offer för sin egen energiska
öfvertygelse om hjälpsamhetens välsignelse och den
uppskrämda egoismens lumpna litenhet. Hon
hade aldrig känt hvad det ville säga att tvifla.
Det var ett långt tåg, som i skridt, längs
landsvägen uppe på furuåsarna, följde efter den
blomsterprydda likvagnen en eftermiddag i slutet
af Augusti. I den främsta vagnen satt krigsrådet
med en lugn, nästan tillfredsstäld min bredvid
häradshöfdingen, hvars inåtvända stilla blick var
stillare än vanligt. De talade icke många ord,
men fadern tryckte emellanåt sin bleka dotters
hand, där hon satt midt emot på framsätet
med bror August. De hade aldrig haft stora ord
för sina känslor, och ett försök att gifva dem det
var dem så motbjudande och främmande som en
hädelse. De lyssnade gärna till andras vältalighet,
— häradshöfdingen med en helt liten ryckning i
munvinkeln under de stora, blonda mustascherna,
men deras stilla sorg vändes inåt och smälte
långsamt ihop med en resignerad och fast
karaktär, hvilken dödens egen skräck icke förmådde
rubba.
Fröken Änne- Charlotte satt i den andra vag
nen med röda ögon och alla de små
systerbarnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
