Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅKDA TIDKk
275
— Ja, — och jag tror inte häller att du är
så ond, som de göra dig till!
Lehtimaa gaf den unga flickan en lång,
undrande, sällsam och frågande blick, skjutskarlen
smälde åt hästen, fångvaktaren tog af mössan för
herrskapet, och kärran rullade vidare. Den gul
och svartrutiga fången vände sig mödosamt om
och gaf en sista blick åt det stora
begrafnings-tåget, sedan rasslade han i väg vidare mot östern
sin tusenmila färd för att begrafvas lefvande i
guldgrufvorna icke långt från Stilla hafVet.
Det föll en besynnerlig, vacker stämning
öfver de församlade, alla hade snart reda på hvem
fången var och hvarför rosorna räcktes honom.
Den ryske öfversten Pavloff blef så vek till sinnes,
när också han ändtligen fått reda på
sammanhanget, att han grät som ett barn — med Änne
ordens andra klass om halsen. Han kände till
flera Sibiriefångar, han!
Kistan bars in på kyrkogården, och närmare
g-rafven aflöste den åttioårige veteranen en af de
yngre bärarne. Han rätade upp sitt blottade grå
hufvud och bar som i triumf utan synbar
svårighet sin döda dotter till hennes sista hvilobädd
bland blommorna. Han var stolt öfver henne.
Prästen skoflade mull mot kistan, som ekade
doft, ritualen lät högtidlig i sensommarkvällen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
