Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monte Carlo i korthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kasinoplatsen. Jag höll på att mista andan, så vackert var det.
Det skymde; från bergen i väster föllo tunga purpurblå
skuggor ned över de vita och gulvita husen; palmernas
gröna kronor susade sakta över de friska gräsmattorna;
fontänerna sorlade, och överallt trängdes sydligt lysande
blomkronor. De elektriska globerna, som just började
tändas, lyste likt stora gulröda frukter i trädens lövverk,
medan palmstammarna på kasinoplatsen stodo stelt
orörliga som på en teaterdekoration i deras ljus. Jag
gick några steg med vidöppna ögon och näsborrar, och
plötsligt fick jag utsikten fri och stirrade ut över det
skymningsdisiga Medelhavet. Det var en underbar effekt
för den, som likt mig kom direkt från Londons sotiga
töcken och den vintergrå Kanalen. Runtom de härjade
klipporna i Monaco och längs de oliv- och pinjeklädda
strandbergen mot öster, där villorna lyste spöklikt vita
i skymningen, sträckte sig det mångbesjungna havet
darrande av blå och purpurblå färgskiftningar.
Stjärnorna började tändas däröver, och plötsligt blev mig en vers
klar i Homerus, den, där han talar om Telemakos,
Odyssevs’ son, som drager bort från Itaka över det
vinfärgade havet, oinops talatta. Och varande en
poetisk natur gick jag utför hamnavenyn mot Monaco,
under det jag för oförstående främlingar skanderade
verser av Snoilsky och Vilhelm Ekelund.
Uppe i parkanläggningen kring museet och den gamla
borgen i Monaco irrade jag kring väl en timme och insög
den sydländskt starka luften, medan Medelhavet
nedanför på jonisk tunga sorlade eviga rapsodier ur Odyssén.
Jag lämnade parkerna och gav mig in i meterbreda
medeltidsgränder, som kunde varit tagna ur Viktor
Hugo, tills jag äntligen, mätt på intryck, återvände till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
