Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondtur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pengarna. Vad fan skall vi göra med pengarna? Mina
herrar, jag har nöjet bjuda er på en resa till Berlin. Det
vill säga, egentligen är det ni som bjuder och jag som
tackar!
I ett ögonblick hade han ringt på klockan.
— Johansson, får jag betala! Jaså, där är notan;
42 kronor; var så god, Johansson, 15 vackra femmor,
och slit dom med hälsan. Ja, det är bra, Johansson ...
och, hallå! Var snäll och ring på till stationen ...
— Statens station, löjtnanten?
— Jaha, statens, och beställ tre första till Berlin...
— Nej, högst två, avbröt Palmér; jag kan inte följa
med.
— Visst fan kan du följa med. Du skall följa med.
Tre biljetter, första till Berlin, Johansson ...
— Jag kan inte följa med, Axberg. Vi ha revision i
bolaget i morgon. Det är december, och alla äro inte
sådana dagdrivare som herrarna.
— Tyst, Palmér! sade Axberg. Vill du inte följa med,
får du skylla dig själv. Men Trollius skall fanimig resa
till Berlin med mig, om jag så skall ha honom som lik i
min koffert. Johansson, två första...
— Ett ögonblick, kära Axberg! Jag har lust att resa
till Berlin med dig, om det nu är den lömska morgonviskyn
eller ej få andra doktorer avgöra, men jag kan inte
betala dig pengarna förrän ...
— Vill du hålla mun, din olycka! Här har jag klått dig
som en dubbeljude, och du talar om att betala; vet hut,
herre! Johansson, två första, och spring, karl! Köp dem
själv, vi komma efter; här är pengar. I väg, Johansson!
Johansson pilade. Han var en gammal kypare och van
vid överklassens infall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
