Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För oss finns ingen väg från hemmets dörr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du café, monsieur, oui; mais du punch, nous n’en
avons pas; il n’y a de punch suédois qu’au Café de Paris.
— Det gör detsamma, sade James. Kör för café de
Paris. I dag skall det drickas svensk punsch, ser ni,
gossar, Sverige, det är ändå fan det, ser ni, garçon!
Betala.
Och inom en kort stund satt James Göransson på
Café de Paris och drack kaffe med svensk punsch till
13 francs halvan — två halvor. Musiken spelade ännu
Monacos patriotiska hymner, och nya instinkter vaknade
i hans själ. Svenska arméns tapto begärdes men fanns
ej. Han vandrade fram till musiken.
— Bonjour, est-ce que vous avez des mélodies
suédoises?
— Mais oui, monsieur, nous avons le Bellman?
— Oui, oui, och om en stund satt James Göransson
från Vita Kamelen i Stockholm med tårar i ögonen på
detta främmande kafé och lyddes till den största sångare
som Norden bar. Vila vid denna källa,
Movitz blåste och Fjäriln vingad syns på
Haga avlöste varandra, och när musiken var slut fick
dess rond ett 20-francsstycke av en patriotiskt upprörd,
punschdrickande, morgonmattad svensk herre.
Och när blixttåget Basel—Hamburg avgick samma
afton, räknade det bland sina passagerare herr James
Göransson från Stockholm, stadd på hemfärd för att
återinträda i tjänstgöring på apoteket Vita Kamelen
därstädes.
Och nu hade man i varje fall något att berätta för
principalens fru.
Och kanske...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
