- Project Runeberg -  I hasardens huvudstad /
158

[MARC] Author: Frank Heller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Och ulvar skola ligga bland fåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nu på väg att gå ned till nattportiern för att lämna den
till honom; då slipper jag åtminstone ansvaret och kan
kanske få litet vila...

— Men bästa grevinna, låt mig... Jag menar, om ni
vill ha förtroende för mig, skall jag genast gå ned till
honom och deponera den...

— När jag tänker efter, sade hon tvekande, är det
kanske dumt att lämna den till portiern. Man vet ju
aldrig, hur sådana personer äro; det är en betydande
summa, ser ni, greve, och frestelsen kunde bli för stor...

— Men madame; jag menar, ni har naturligtvis rätt.
Ni vill väl inte ... Vi ha ju i alla fall känt varandra
något här. Ni skulle väl ej vilja ha det förtroendet att
lämna er väska till mig? Jag svär, att jag är fullt hederlig,
och jag har en förträfflig järnbeslagen koffert, som lär
vara dyrkfri, och som ingen tjuv orkar draga i väg med,
tror jag. Men naturligtvis om ni —

— Å, det vore alltför älskvärt; ni lyfter en sten från
mina axlar. Skulle ni verkligen vilja vara så vänlig mot
mig, som ni känner så litet? Jag tackar er tusen gånger.
Nu kanske jag kan få ro i mina plågade trötta ögon.
Tack, herr greve, och lås väl in den eländiga väskan.
God natt; vi träffas säkert i morgon, så att jag kan få
tacka er bättre!

Hon försvann in på sitt rum, och efter att ha dröjt i
korridoren med en förälskad blick på den stängda dörren
till hennes sovrum, gick gamle Boujol-Thierry in på sitt
eget, varifrån Georges därpå hörde ljudet av en koffert,
som eftertryckligen låstes. Därpå försvann han i tyst
språngmarsch tillbaka till sin vindskupa, säker på att
ha fåglarna i sin bur och darrande av belåtenhet med sitt
visade skarpsinne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:13:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasard/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free