Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Rosenerz (från Hamburg?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom flytta sig längre bort. Han bara stirrade på mig
med ett grin i sina grågröna ögon, medan hans mun
bökade i luften som ett gristryne. »Schanger», ropade han
och sträckte fram en sedel över min axel till krupiärn;
jag såg att han hade en tjock plånbok full i handen.
Karlen äcklade mig, så att jag steg upp från stolen och
gick; utan att bry sig ett dugg om min grimas, ryckte
han åt sig stolen och slog sig ner, fastän en dam ville
sätta sig där. Jag gick till ett annat bord, men efter en
stund kom jag igen, driven av en oförklarlig lust att se mer
av den äckliga karlen. Han satt med samma frånvarande
grin och stirrade på spelbordet; han hade förlorat mycket,
kunde jag förstå av krupiärns min. Emellertid drog han
fram nya sedlar ur sin flottiga plånbok och satte ut
överallt, fullkomligt meningslöst, på nummer, färger och
transversaler, som ofta upphävde varandra. Jag såg på
hans kläder, de voro ju sådana man kan vänta av en
tysk, endast värre, och hans lösmanschetter voro
smutsigare till och med än hans händer.
Jag stirrade gott tjugu minuter på den vidriga karlen
med sitt bökande tryne, och under tiden förlorade han
minst 3,000 francs. Sedan reste han sig och snubblade ut
i atrium. Jag följde efter, fullkomligt mot min vilja.
Jag var förhäxad av honom, alldeles som man var som
pojke av lumpsamlare och landstrykare. Han fick en
gammal chapeau-claque i garderoben — det var i juli —
och snubblade ut genom ingången och uppför backarna
till Beausoleil. Det började skymma, och folk sutto
överallt vid sina apéritifer. Rosenerz gick förbi den ena
krogen efter den andra, och gick till slut in på ett
stinkande italienskt matställe i en gränd, dit jag inte kunde
ha hittat tillbaka vid dagsljus. På fönstret stod anslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
