Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur försynen luggade Adamsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om någon vid början av detta århundrade sagt
banktjänstemannen Ernst Adamsson i Smålands
Handelsbank, att han engång hjärtligt skulle förbanna monsieur
Charles-Edouard Baury, Beausoleil, Alpes Maritimes,
Frankrike, hade han utan tvivel sagt: — Sånt satans
prat; skål!
Ernst Adamsson hade efter studier till 6: 2 i skolan
övergivit den lärda vägen och inträtt på bankbanan.
Småningom fattade han intresse för den, och under flera
år tycktes han uteslutande ha levt för växlar, reversallån,
trattor och bokslut. Under tiden såg Försynen med
välbehag till Smålands Handelsbanks offer. Dess affärer
gingo stadigt framåt, avdelningskontor grundades, och
Ernst Adamsson blev kamrer vid det nyinrättade
kontoret i Dackemåla.
Dackemåla saknar ännu sin hävdatecknare, men,
när denne engång kommer att skildra dess öden, kan han
ej undgå att omnämna dess huvudegenskap, dess dödande
svenska ensamhet.
Klockan nio varje morgon infann sig kamrer Ernst
Adamsson på sitt kontor och satt där till klockan ett,
och det var ungefär allt, vad han hade att göra.
Dackemålaortens befolkning fortsatte försiktigt att gömma sitt
guld i sina fäders gröna kistor och infann sig endast för
att söka få pengar på sagolikt dåliga växlar och lån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
