Hantverkeriernas arbetare fingo alldeles särskilt vidkännas näringsfrihetens nackdelar. De gamla gesällskapen hade, trots alla deras brister, lämnat dem ett visst skydd. Numera stodo de så gott som alldeles skyddslösa, prisgivna åt följderna av konkurrensen arbetsgivarne emellan och slagna till slant av konjunkturförhållandena. Om man bortser från, att de gamla gesällskapen inom vissa yrken omskapades till sjuk- och begravningskassor, upphörde all organisatorisk samverkan mellan arbetarne i och med skråväsendets avskaffande och näringsfrihetens införande. Följderna härav ha redan antytts. Att de voro allvarliga nog framgår av ett uttalande, som redan år 1840 gjordes av en social-ekonomisk författare.<footnote>Översättaren av Fr. Lists ”Om Vikten och Betydelsen av Slöjder och Manufakturer för ett samhälle”. Stockholm 1840.</footnote> Denne påkallade ”en ny social organisation av industrin och arbetet” i syfte att ”sätta en gräns för den annars ovillkorligt stigande tillväxten av pauperismen, proletariatet och demoralisationen samt för att, genom en borgen åt arbetaren för dennes och hans familjs existens, undanrödja hos arbetareklassen den vådliga, antisociala sinnesstämning”, som i England och Frankrike ”uppenbarade sig snart sagt som en per manent konspiration emot samhället och egendomsförhållandet”. Samme författare pekade också på fackföreningsrörelsen i England såsom ett ”värn emot kapitalisters godtycke och egennytta”, även om han säkerligen icke tänkte sig, att den av honom påkallade nya sociala organisationen skulle i Sverige byggas med en sådan rörelse som grundval.

2. De första strejkerna.

I allmänhet stodo arbetarne främmande för denna och motsvarande rörelser i utlandet. De funno sig i sitt öde och började först så småningom inse behovet av samverkan på fackföreningsmässig grundval. De sociala missförhållandena hade visserligen dessförinnan framkallat kollektiva